Åååhh… Igår ringde jag en vän i Sthlm och hon skulle snart ner på stan och växla pengar, för idag väntade NY på henne och några tjejkompisar. Blev inte ett dugg avundsjuk. Kan inte alls se mig själv med en lång stickad halsduk virad flera varv om halsen strosande i Central Park och då och då köra fötterna i högar av färgsprakande löv. Inte alls då. Och inte har jag en take away coffee i handen heller. Nej, absolut inte.

Men, jag fick mig en engen liten resa igår i alla fall. Kom till dagis och hämtade Naims och fick beskedet att hon varken ätit eller sovit. Jippie, den bästa kombinationen av dem alla! Och jag som planerat in en tripp till affären eftersom det var en del saker som behövde inhandlas… Antog den utmaningen och den gick faktiskt riktigt bra! Helt plötsligt hör jag dock Ians ”nu håller jag på att somna”-ljud och kollar ner i bilbarnstolen och visst, där sitter han och sover. Och Naimi sitter i kundvagnssätet och säger att hon vill ligga ner. Hmm, två trötta barn i en affär. Om de ändå hade kunnat hålla sig till vi kommit hem, då hade ju även jag fått vila. Men nä, en biltur hägrar, det förstår jag det. Vid kassan inser jag ju att det inte går att åka omkring med två sovandes barn i bilen utan lite proviant. Får med mig en Marabou Lemon & Ginger (tack Ninni L för tipset, nu är jag såld på den också). Innan jag startar bilen öppnar jag min chokladkaka och det hör ju givetvis fröken där bak och frågar ”men vad äter du mamma”. ”Ingenting min vän” svarar jag lite oskyldigt. ”Nä, det är mammas kräm, får jag lukta på den?”. Hahahaha, hon kom alltså ihåg min lilla vita lögn jag drog sist jag satt där framme om mumsade choklad… Då sa jag att det var min kräm som luktade och så gav jag henne ett lyspyl för att bevisa att jag inte alls drog en vals… ”sov du min skatt” sa jag och startade bilen. Det tog en minut så sussade hon och allt om krämer och vita lögner var som bortglömt. Så, där jag satt jag med min choklad och passade på att spela radion på hög volym. Styrde kosan mot Lindome och sen småvägarna mot Anneberg. Riktigt vackert en solig höstdag. Körde omkring i en halvtimme och fick i mig halva chokladkakan (sen mådde jag faktiskt lite illa) och sen körde jag hem. Väl hemma såg jag på mina nyputsade fönster (fick mig nåt ryck på förmiddagen när jag insåg att det var svårt att se ut) och såg att all flugskit nu blivit utbytt mot en massa ränder efter putsen. Men va fan, ut ser man ju i alla fall numera. Och mamma har vid två tillfällen faktiskt sagt att hon tycker om att putsa våra fönster eftersom man inte behöver öppna och skruva upp dem som man måste göra med hennes. Så, det kommer hon få äta upp när hon kommer till jul. Ska välkomna henne med en fönsterskrapa i hand .

Men, vad mycket blaj det blev då. Kan väl summera det hela att min resa var ju milväga ifrån en resa till NY. Men det hade ni väl redan hajjat. To state the obvious feels a bit dumb…

Nog bäst att avrunda här så jag inte tråkar ut de som faktiskt har kommit in hit och kikat…

En tidig kväll ikväll får det bli så nighty night!