Det kan vara så att jag är en utav väldigt få som redan nu längtar till hösten! Nä, ok, först till slutet av augusti då. Och vet ni, allt har en förklaring. Och med ett ord så säger jag bara blommor!
För ett tag sen fick jag förfrågan av en vän som ska gifta sig i augusti, om jag kunde göra hennes brudbukett! Shit, det här är stort! Det blev en sömnlös natt, för jag tackade allra ödmjukast ja med en gång! Ett väldigt nervöst ja med följdkommentaren “fast förvänta dig inget proffsigt som du får av en florist”. Och tja, så är det väl, men å andra sidan så kanske det bara hade varit just en florist som hade upptäckt om jag gjort “fel”. Anser ju att blommor är såpass vackra att det är omöjligt att göra några direkta fel. Men, hur som helst så åkte mitt självförtroende berg-och-dalbana utan dess like. Herre gud, vad hade jag precis tackat ja till? Samtidigt som jag såg framför mig precis vad jag skulle kunna åstadkomma! Hur som helst, efter en testbindning med rosor, ranunkler och brudslöja och hjärtan på tråd så fick hag ett MVG direkt från den blivande bruden! Jag blev så förbannat glad! Och självförtroendet steg självklart! Men, jag är självkritisk som bara den så jag kommer nog testbinda X antal buketter innan det är dags för den stora dagen i slutet av augusti. Så nu förstår ni varför jag längtar dit!
Men hösten då? Det har ju för fasiken precis börjat bli ljusare nu! Hur kan man redan nu längta tillbaka till mörkret?! Lätt. Jag ska gå en två veckors floristintroduktion!!! Två veckors heltid! I slutet av septeber och början av oktober. Inga ynka timmar nån kväll nån gång i veckan nu inte! Och det ska bli sååååå kul! Jag verkligen längtar! Fan vad jag kommer älska de här två veckorna! Ni fattar inte! Och vad jag vill med den kursen? Mycket. Vi får se vad den kan öppna för dörrar till nya möjligheter!
Men ok, jag medger, jag längtar till sommaren också. Värme och sol. Sandaler på fötterna och inga bylta-på-race om mornarna! Jodå, det längtar jag verkligen till det med. Dock mindre till att behöva visa upp den här otrimmade kroppen och än mindre till fästingar och mördarsniglar och en gräsmatta där man numer kan räkna de fåtal grässtrån som finns kvar. Lätt har mossa och ogärs vunnit den fajten. Eller fajt och fajt, D och jag pratar nog mest bara om att vi ska bekämpa den. Kanske blir det i år. Kanske inte. Kanske asfalt?! Vi får väl se…
Kram
