Två barn och mina bröst är ett helt kapitel för sig… Jag äger en BH som passar. Och då är det just bara det den gör, passar. Den fyller inte. Den lyfter inte. Den gör inga underverk alls. Så idag tog jag mig i kragen och gick in och provade ett gäng BH-ar i olika storlekar (för vilken storlek jag har vet ju bara gudarna. Om ens det), former och löften om klyftor och lyft. I provrummet fick jag ju till att börja med se mig själv i helkroppsspegeln. Ingen bra start… Sen började jag provandet och OH MY GOD! Jag visste verkligen inte att bröst som är rätt obefintliga ändå kunde välla ut från alla möjliga håll. Och alla valkar, vart kom de ifrån? Alltså, det blev fler än vanligt! Inte visste jag heller att mina bröst är så extremt platta upptill så att vissa BH-ar såg mer ut som en uppsamlingshållare för den lilla bit bröst som skönk ner i kupan. Tänkte då push-up, men oj, då minsann var det mer BH-n som pushades upp när jag sträckte mig. Ja, visst, det var en syn för gudarna när jag stod där inne, ska inte säga något annat inte! Hur det slutade? Jag kan säga så här, jag har fortfarande bara en BH som passar…

Men en sak kom jag hem med i alla fall! En helkroppsspegel! Jag måste vara en riktig jävla martyr jag…

Not bra at all det här…

Hepp

Snodde ihop denna dörrkrans idag. Köpte några knippar granris och en halmstomme så nu har jag en dörrkrans som räcker länge. Bara att uppdatera dekorationerna allt eftersom. Men visst, efter jul ska jag väl se till att byta ut den helt .

Så här blev det i alla fall, nu dekorerad inför Halloween!

Sen var det pumpaverkstad här igår. Mannen (och Naimi) skapade detta skrämmande alster som nu står på altanen och lyser upp i höstmörkret. Eller vintermörket ska man väl säga nu när det är vintertid…

Mmmwwwooooooohhhhhhhaaaaaaa på er!

På tal om Halloween… Jag behöver inte klä ut mig för att skrämmas. Kanske bara klä av mig… Typ.

Varje lördag i nåt år har det kommit en kille till oss och sålt GT. Väldigt bekvämt och uppskattat. Vi har alltid gett honom lite dricks och i julas fick han ännu lite mer. Allt för att visa vår uppskattning. Och det uppskattade han.

Sen gick nånting fel.

En lördag där D gick iväg för att leta rätt på pengar (hände varje lördag, leta leta, även fast vi visste att han skulle komma) så gick jag upp från soffan och fram till dörren och sa hej till killen (som för övrigt är typ 16 år eller nåt). Ser efter ett tag att börjar skruva på sig lite och då först tittar jag ner på mig själv. Hade jag här kunnat spela skräckmusik hade jag lagt in en slinga, men nu får ni låtsas. För vad ser jag? Jo, mitt linne sitter inte alls så högt upp som det borde. Jag blottar halva mina, SOM TUR ÄR, BH-klädda bröst! Jag vände mig snabbt om, D kom till dörren och betalade och tja, sen dess har det aldrig mer kommit någon GT-kille till oss… Stackars gabb! Vad trodde han? Att jag var nån desperat hemmafru som suktade efter lammkött? Antagligen eftersom han aldrig vågat sig hit mer… Hoppas han inte kommer lida men för all framtid…

Häromdagen så såg jag honom gåendes på trottoaren när jag körde hem. För ett ögonblick tänkte jag stanna, veva ner rutan och fråga vart han hade tagit vägen. Som tur var hejdade jag mig i sista stund. För såååå desperat ska han fan inte få tro att jag är!

Innan det är dags för Halloweenbilder och sen julbilder så får jag väl passa på att lägga upp foton på lite pyssel jag gjort nu i höst.

Innan jag började jobba så passade jag på. En dag var barnen och jag ute och plockade nypon och en annan utav de soliga dagarna gick jag på promenad och hittade ett vildäppelträd med små söta äpplen. Utav dessa naturens fynd skapade jag följande.

En äppelkrans som fick pryda vår dörr.

Sen ett nyponhjärta som fick hänga på dörren till groventrén. Hänger där fortfarande… Nä, långt ifrån fint är det… Tummen ni vet…

Sen blev det en nyponkrans som jag snurrade runt en björkkrans. Kunde ha blivit fint om jag inte virat med ståltråd runt. Men man tager vad man haver när man är för lat för att gå in och hämta något finare… Japp, självklart hänger även denna krans kvar… Mjölktunnan är för övrigt ett Traderafynd! Endast 80 pix behövde jag ge för den! En mycket nöjd Josephine efter det!

Även grannarna fick pryda deras dörrar med mina konstverk .

Sen måste jag ju bara få dela med mig av mina små söta grodor! Snart ska de väl bytas ut mot tomtar. Och när jag ändå ska byta ut dem så får jag väl se till att få väck nyponkransarna också. Promise!

Sen så hade vi ju grannkräftskiva här i augusti och då gjorde jag denna bukett och gav bort. Orangea rosor, krondill och nypon som jag satte på ståltråd och lindade i floratejp. Samt några blad från tomten. Nöjd blev jag och glad blev grannen. Bra det.

Ja, det här var väl kanske inte så mycket. Men det var alles för nu. Snart är det ju Halloween som sagt och än en gång har barnen fått stå ut med utspökning och fotografering. Bildbevis dyker upp inom kort. Kan säga att Ian inte ser lika förvånad ut längre, han har väl helt enkelt insett att det är så här det är att vara barn i den här familjen…

 

Sötnöt Naimi har målat denna underbara teckning som jag måste dela med mig av. Jag är väldigt impad, för det var nån vecka sen som hon frågade mig om jag kunde måla dit glasögon på gubbe hon målat och det gjorde jag. Det snappade hon upp och nu målar hon dit glasögonen själv. Mormor har för övrigt lockigt hår. Men det framgår väl rätt tydligt…

Igår hade jag en god vän på besök med hennes dotter Ellen, som är lika gammal som Naimi. Ellen pratade med Granny, fast på svenska och då utspelades följande:

Naimi: Men Ellen, du måste ju prata engelska med Granny
Jag: Ellen kan inte engelska Naimi
Ellen: Joho, det kan jag visst! ”no”

Så nu helt plötsligt är man ju jäkligt språkbegåvad: Ei, Non, Njet, No!

Imorse när jag lämnade barnen så såg Naimi månen som vad nästan halv och sen kom följande information:

”Titta mamma, månen är halv! Det är nån som har varit uppe och ätit på den. Det var nog en hungrig krabba!”

Ja, så måste det ju givetvis ligga till! Alla pusselbitar föll liksom på plats…